Det bidde en smörblomma

Den här omgången av påhälsande släkt och familj är nu förbi. Jag älskar dem alla - givetvis mina barn allra mest - och är så glad att ha dem här. Vi läser och pratar och promenerar och geocachar och ser oss omkring och den här helgen har vi naturligtvis pratat väldigt mycket om händelserna i Norge. Det har fallit sig väldigt naturligt eftersom två av döttrarna (och en måg) bor och arbetar där just nu och ytterligare en dotter är iväg några månader (Holland och Thailand), men sedan lär återvända till Oslo igen. Hennes arbetsplats blev urblåst vid explosionen och hennes bästa vän hamnade på sjukhus en sväng efter en smäll i huvudet, glassplitterskador och chock. Allt kom oss så nära. Men alla vi känner verkar ha klarat sig samtidigt som de är upprivna och ledsna. Norge är ett litet land och alla känner någon som känner någon. Och fasan över den rena och skära ondskan i dådet ger mig ingen ro.

Igår var jag i alla fall helt ensam igen och förutom att städa och läsa sydde jag en väska. Ännu en "prototyp" men den blev tillräckligt bra för att gå som "fullvärdig" ändå. Jag kom på ett par saker under hand som jag sydde men det handlar bara om ännu fiffigare lösningar.

Rätt söt, va'?

Åh! Åh! Åh!

Min första beställning från Mrs Bao har anlänt! Ojojoj. Här ska pysslas järnet!

Sammanförande av intressen

Joyce Carol Oates är en av mina favoritförfattare. Underbar berättare av fantastiska historier. Efter att ha försökt - jag menar verkligen försökt - lyssna på Carl Bildt som sommarpratare, men helt gett upp när karln spelar Winds of Change (jag menar... där går fanimej gränsen...) började jag lyssna på hennes A Fair Maiden i en riktigt bra inläsning.

Sålunda räddad har jag sytt lite till. I evigheters evigheter har jag varit sugen på att sy mig en riktigt bra stickpåse och gärna med en liten tillbehörspåse. Jag har ju ofta och gärna med mig mina stickningar/virkningar och det är inte alltid så lätt att hitta bra påsar. Inte brukar de vara så snygga, heller. Idag kom jag på att jag hade ett par fina tyger som nog skulle kunna fungera till detta och satte igång med en prototyp. Jag sejfar alltid med att kalla det prototyp eftersom jag så sällan har mönster utan kör lite utefter idéer i mitt huvud. När det då blir lite kackigt skyller jag på - och lär mig av - att det ju bara är en... prototyp.

 (Förfärligt ful söm. Inte otroligt att jag sprättar upp och gör om.)

Såhär blev det, alltså. Jag vet att det är likt det som Stickfrossa gör, men såvitt jag vet har hon inte tagit patent på sina grejer och dessutom har jag ingen som helst avsikt att sälja några grejer. Jag gör det här för mig. Till mig. Och kanske, kanske någon gång - om jag lyckas göra något riktigt, riktigt bra - ger jag bort något till någon god vän (som står ut med sneda sömmar).

Jag kasserar!

Eller vad det nu kan tänkas heta när man syr kassar? Detta får dock bli den sista på ett [litet] tag:

Tyget (den är fodrad, förstås) är lite fint glansigt och det finns en antydan till glitter i blommorna så detta får bli en gåbortsväska (eller geborts-?). En liten tvådelad ficka, för mobiltelefon, nycklar etc, finns på insidan.

Nu tänkte jag utmana mig med något annat. Kanske en riktigt fiffig stickgömma? Jag lär återkomma i detta ärende! ;-)

Going with the flow...

I en vacker grön dal, några mil utanför Frankfurt, ligger den lilla byn Burg Herzberg. Så här års är det dags för Burg Herzberg Festival. En total hippiehappening med fantastiskt skön musik och underbara människor och vidunderligt gott vegokäk. Jag har inte varit där sedan 2008. Men nu är vi några stycken festivalvänner som under högtidliga former (vi tummade!) lovat varandra att 2012 - då ska vi dit!

När jag var där 2007 köpte jag en rolig tisha med Kali-motiv. Snorbillig, dessutom. När jag tagit hem den, använt den och tvättat den blev den mindre rolig. Den blev rätt bred och mycket kort. Magtröjor är inte min grej, riktigt. Dessutom förlorade den en del av elasticiteten. Skulle jag slänga den? Icke! Jag insåg direkt att det var en bra-att-ha-sak. Kanske skulle jag rentav, någon gång, kunna sy ett linne av den? Eller kanske en väska? Efter långt och moget övervägande ( i runda slängar fyra år...) skred jag idag till verket och satte saxen i den (offrandes en gammal vit tisha som foder) och tillverkade en ganska käck väska. Den är som gjuten för Burg Herzberg 2012!

Trött som jag är på dyra, fula och inte särskilt miljövänliga plastkassar har jag länge haft ett par tygdito, från Coop. Rätt fula if you ask me. Trista och miljöpolitiskt korrekta, på något vis. Tänk Miljöpartiet på Åsa Domeijs tid, ungefär... Men med den här coola kassen blir det trevligt att strax cykla ner till affären och köpa hem lite smarrig förtäring, som passar till det ljuvliga Amarone jag och en kär väninna ska inmundiga på min altan i kväll, medan vi lyssnar på lite blues och sakta pratar oss in i natten:

Äntligen!

Så lossnade den äntligen. Kreativiteten. Som en förlossning. Eller en tickande bomb som bara väntar på att brisera.

Inga hjältedåd. Ånej. Men jag kom på att jag kanske ändå skulle ta fram mina tyger. Symaskinen också. Och hur eller hur så hade jag en idé om en slapp axelbag och snokade runt lite på nätet tills jag hittade en som jag kunde se lite detaljer av, så jag sedan kunde klippa mig ett mönster utifrån (ett reklamutskick från Mediamarkt funkade kanonbra som mönsterpapper!). Så först gjorde jag en protoyp. Jag visste att den skulle vara fodrad för att ha lite mer stadga och för att se lite proffsigare ut, helt enkelt. Jag tog tyget som tjänat som köksgardin i lägenheten och skred till verket, medan jag lyssnade på Freddie Wadlings sommarprat. Så här blev prototypen:

Inte så pjåkig ändå, va'? Men inte riktigt som jag tänkt mig, ändå - för om jag ändå skulle fodra en väska kanske jag skulle passa på att till och med göra den vändbar? Sagt och gjort. Jag tog ett par andra tygbitar som legat och skräpat sedan eldkvarn brann - och som köpts i syftet att nångång göras nånting vettigt av. Klippte, knåpade och tänkte så att det verkligen skulle gå att vända den och för detta ändamål hitta en snygg teknisk lösning. Den blev tillräckligt bra för att jag ska känna mig rätt nöjd med mitt dagsverke.

(Förstasidan)

Kolla in den fina buddhan jag fick av Mannen! Den ska få bo i min trädgård.

(Undersidan är snygg den också!)

(Vändbar!)

I morgon är en ny dag! Nina sa att tygaffären i Byn har rea...