prov

Jag var så sugen på en kappa från Desigual. Men har inte råd. En peppig väninna tyckte att jag välan kunde rådda något på egen hand. Jag gick och klurade lite på det. I garderoben hängde en slätstruken H&M-kappa. Jag bestämde mig för att den åtminstone inte kunde bli tråkigare.

En triljard millimetersmå langettstygn senare:

Inte är det mycket av Desigual över den. Men det blev lite roligare. Kanske kommer jag rentav att använda den någon gång?

Prickasenter!

Jag fyllde år nyss. Jag fick underbara presenter av mina älskade barn. Till exempel de här:

Ljuvliga böcker att inspireras av!

livstecken

Fullt upp hela oktober. Men jag har målat halltaket i övre hallen. Alltid något.

Idag fick jag ifatt på ett par nystan Eskimo och förfärdigade mig en basker. Det gick på en liten eftermiddag.

Sedan tog jag tag i det lila garnet (Wendy Norse Chunky) jag fyndade på Tradera och började på en virkad beanie à la Kask, som en rar Anna i Stockholm önskat sig. Alltid något, ändå.

The Last Knit...

Namaste!

Syrran har blivit riktigt inne på yoga. Jag är periodare på poweryoga men hon är hardcore. Det måste belönas, tycker jag. Kanske med en ny påse till yogamattan? En kinesiskt tyg med krysantemer och pioner (syrrans älsklingsbuskar) i varsamma färger. Givetvis fint fodrad i matchande färg.

Finbesök!

Yngsta dottern hemma en hel vecka! Underbart och inte blir det så värst mycket pysslat, då. Vi promenerar hellre och dricker te och pratar, pratar, pratar. Och skrattar, förstås.

 

Men hon ville gärna ha en lite slapp axelväska till sin laptop. Så det har det blivit.

Och igår, när vi var på IKEA hittade jag ett rart tyg med rosor på, som jag ville se vad jag kunde göra av. Jag kunde göra ett kuddfodral och en kasse av lite mindre modell, kanske för en lunchlåda och lite frukt?

(Kuddfodralet)

(Lilla kassen)

Men något litet hinns ju förstås med!

 




När jag var barn fanns det i mitt hem ett träsnitt (nej, inte ett original men en mycket fin reproduktion) av Utamaro. Min mamma hade köpt den på en utställning i Göteborg på femtiotalet. Jag växte upp med den tavlan. Älskade den. Jag brukade arbeta med att kopiera den i all oändlighet, i akvarell. Det visste min mamma. Ändå gav hon den till en av mina systrar, för några år sedan.
    

 Här kommer revanschen! HOHO!

(Tyget kommer från Mrs Bao)

Stashen växer!

Ny laddning nya tyger inför höstens och vinterns sköna syhelger! Närmaste veckorna får vi dock se om det blir så mycket sytt. Dels går jag igång med fas 2 i min renovering av hemmet. Trappen och övre hallen ska bli vit och vacker. Dels har jag flera helger bokade av besök av barn och vänner och så ska jag själv iväg också. Dessutom måste jag ta en helg eller två för höstgrävning i rabatter, och sådant jox.

En riktigt kass dag... ;-)

På sistone har jag fått några nyfikna förfrågningar av vänner, arbetskamrater och bekanta kring min sömnad. Flera har uttryckt intresse för vad jag syr och undrat om jag inte säljer också? Alltså, det händer väldigt sällan. Men det verkar just nu finnas ett litet tryck här, när det gäller shoppingkassar. Så jag sydde ett gäng idag. En av väninnorna kommer på fredag och handlar. Sedan får vi väl se. Visst vore det kul att sälja lite ibland - sömnad, stickning och virkning är inte billiga intressen att ha...

Jag sydde alla kassar i par eftersom det sällan räcker med en kasse. Och gillar man att blanda tyger och mönster är det ju såklart helt okej, det också! Alla sömmar är förstärkta eller dubbla, för maximal livslängd.

(Gardinaffären i Byn hade rea i somras. Dels ett kraftigt bomullstyg, dels något annat...)

(Det här är också gardintyg i kraftig bomull.)

(Ett 70-talspåslakan gavs nytt liv och blev fina, dubbelsydda - för hållbarheten- kassar!)

Nä, kassarna är inte så små - de är ihopvikta!

Låt gå för den här gången, då...

Min systerdotter Fanny, 14, såg min stickpåse igår och föll i trans över tygerna. Hon erbjöd sig att betala mig om jag kunde fixa henne någons slags väska i samma tyg, en väska som kunde funka som skolväska. Först och främst skulle jag inte drömma om att ta betalt av henne, det skulle givetvis handla om en present isåfall. För det andra gör jag väldigt ogärna beställningsjobb (om jag inte får oändligt med tid och synnerligen fria händer...) eftersom mina projekt handlar om stundens ingivelse, ungefär.

Men jag gick och klurade på det där under det att jag drack mitt morronkaffe och småbråkade med katterna och hur eller hur så fyllde jag på muggen och gick upp i mitt arbetsrum för att se om något skulle hända och isåfall vad.

Detta är vad som hände:

(Framsida)

(Baksida)

(Inuti)

Måtten på väskan är sådana att en mapp ledigt går ner i den, ja flera stycken t o m. Eller böcker. Eller block. Eller sminkväska. Eller vad nu fjårtisar kan ha i sina väskor...

Dessutom har den en omlottficka påstickad på baksidan, ett flerdelat fack inuti, ett fastsytt nyckelband och en ring i kanten av locket, där jag har hängt en rar reflex, men den kan ju Fanny byta ut mot något annat, om hon vill.

Jag ska se till att posta den redan idag! Men detta är undantag - jobba på beställning är inte alls min grej. Här var det ju mer att kunna göra Fanny lite extra glad. ^^,

Lite varjehanda pyssel!

Galet intensiv vecka. Har jobbat långlånga dagar och sedan har det varit skrivarcafé och musikcafé och jag vet inte allt. Jag vill minnas att jag satt och stickade någon kväll när Semla glatt tuggade av mitt dyra, fina garn.

Men idag har jag tagit igen det, med råge. Har både planterat vackra höstväxter (alunrot, prydnadskål och silvertrassel) i krukor till grindstolparna och sytt och grejat.

Jag samlar på religiös kitsch och såg min chans till några fina småtavlor till gästrummet när det skulle rensas i ett källarförråd på jobbet. Av några utklippta bilder på Krishna och tre IKEA-ramar som legat och skräpat i säkert två år blev det såhär:

I veckan köpte jag mig faktiskt en ny kamera. Jag har en Nikon D70 men har länge velat ha något mindre. Något att ha med i fickan. Mobiltelefonen är för ny för att ersättas med t ex en iPhone (som har bra kamera) samtidigt som den tar helt kassa kort, oftast. Så det fick bli en liten Nikon Coolpix S3100. Kamerans display är ju utsatt så för att skydda den sydde jag ett litet fodrat fodral till den:

Och så hade jag lust på ännu en stickpåse, med tillhörande småsakspåse. Allt givetvis fodrat fint så att inga sömmar syns, ens på insidan:

Nu är jag väl värd ett stort glas rött vin och en bit god ost, och så ska jag sitta i skönaste soffan sy pärlor i kanten på den vita, fluffiga sjalen och slökolla på lite teve, tror jag.

Jag är med katter!

Mitt hushåll har tredubblats den här helgen. The Twisted Sisters of Mercy har anlänt. Möt Semla och Lois:

 

 

Och så virkade jag klart Stockholmssjalen häromdagen. Garnet är ett gräddvitt Tee Tee Cacao Alpacka [ögle-] och sjalen är fjäderlätt och varm! Frågan är om jag ska låta den vara som den är, eller kanske pimpa den lite varsamt genom att sy på några fina pärlor längs uddkanten?

I stundens ingivelse

Åka tåg tycker jag om. När de funkar och är i tid och sånt. Tågresan upp till storstan tar ungefär fyra timmar, så det blir njutbart. iPoden har fulladdat batteri och tjock bok är nerlagd i messengerbagen. Så kom jag på att det ju kan vara trevligt att ha med något handarbete, både för tågresan och för andra stunder, så jag rotade fram ett par nystan gräddvitt Tee Tee Cacao Alpacka [ögle-] och tänkte därav virka mig en sjal. Kan vara gott att ha redan nu, under svala kvällar - och snart är hösten här och det är gott att svepa in sig varmt.

Men det är ju himla fiffigt om man har en fin liten påse eller något att ha virkningen i. Stickpåsarna jag sytt känns lite stora - oftast tar mina virkningar inte så stor plats. Så jag smet snabbt upp till arbetsrummet igen och tog fram ett trevligt tyg och satte saxen i det. Nu har jag en alldeles lagom liten virkgömma!

Jag tycker den känns så fin att jag skulle kunna ha den som en liten handväska!

Plötsligt händer det

Åska och dagsregn har hållit mig inomhus hela dagen och egentligen satte jag mig vid symaskinen för att laga ett par byxor och linningen på en topp. Men hur det nu blev så kom jag på att jag i garderoben hade en svart trikåklänning som jag är så hemskt besviken på eftersom midjan sitter för högt. Använd en gång. Så jag drog fram den, sprättade av överdelen och sydde ny linning och vips! så har jag en ny svart, lite klockad kjol med fint fall. Jag försökte fota den men det djupt svarta gör att bilderna blir helt menlösa.

Däremot kan jag visa vad jag sydde sedan - av bara farten, dårå:

Imorgon åker jag upp till Stockholm för en veckas genuint storstadsliv. Träffa goda vänner står på agendan varje dag och en av dem, raraste Malin, stickar och virkar för jämnan och kanske blir glad för den?

Fölsedagsprickasent till lillasyster!

Jag har två yngre systrar (och en dito bror). Nästa vecka fyller den yngsta 40 år. Jag har klurat lite på en fin present till henne. Jag vet att hon uppskattar hantverk och välgjorda pyssel efter förtjänst, och att hon - liksom jag - är förtjust i japansk konst, så jag tänkte att en handväska skulle kunna vara en bra present. Igår skred jag till verket. Idag blev den klar. Tyvärr blev inte fotona av insidan särskilt skarpa.

Yttertyget är ett japanskt halvlinne (sa jag att jag älskar Mrs Bao? ;-)) som jag haft liggande en liten tid och fodertyget är ett vanligt bomullstyg. Innerficka med två fack + ett pennfack, och så ett fastsytt band med en karbinhake, för nycklar. Magnetlås och så en dekorknapp från någon loppis.

Jag ska bara hitta något trevligt att lägga i väskan, också. Kanske en fin anteckningsbok?

Och här en av de bilder som inspirerade mig:

(Waves - Hiroshige)

Jag har ett arbetsrum!

Jag har i och för sig ett helt hus. Mycket angenämt att flytta från en tvåa på sextio kvadrat till ett hus på 140... På övervåningen har jag tre rum - ett sovrum, ett (ännu inte möblerat, men jag jobbar på det!) gästrum och nu... ett arbetsrum! Härligt!

Jag ger er bara några random bilder ur olika vinklar. Med tiden kommer det, under Le Masque av Nilson, att antingen stå en fin byrå - eller kanske något annat. En matta ska jag också ha, men jag bidar min tid.

Att pimpa en stol

Jag köpte en stol på loppis för sextio spänn. Färg, penslar och ett fint tyg (köpt hos Mrs Bao!) fanns redan hemma.

Före:


Efter:

Rätt okej!

Litet mellanspel

I helgen var jag iväg några dagar på en liten roadtrip. Det blev möten med fina vänner och massor av skön livemusik. På något vis fick jag minsann med mig ett riktigt fint arbetsbord hem. Som det kan bli va'?

Jag håller som bäst på att tokpyssla för att få ordning på mitt arbetsrum. Äntligen! Ett helt rum att bara pyssla och greja i. Underbart! Bit för bit inreder jag Huset och det är ett Pyssel i sig! Just nu är det alltså arbetsrummet som gäller. Jag köpte en stol på loppis häromdagen också, och den är nu under pimpning. Arbetsbordet är på plats och jag kunde inte låta bli att testa det lite... Av fyra vita lakan i fantastisk kvalitet och med infällda spetsbårder (också loppisfynd!) sydde jag två påslakan, som kommer att passa fint i mitt helvita sovrum.

En liten bildkavalkad får det bli inom några dagar. Tills vidare är jag glad att också ha avslutat vårens evighetsprojekt - ett stickat kuddfodral. Häromdagen köpte jag en innerkudde till den, på IKEA, och ikväll har jag så äntligen kunnat sy ihop den. Alltid något!

Snart är rummet klart och då ska här sys järnet igen. Min yngsta lillasyster fyller år nästa vecka och jag har en plan...

Det bidde en smörblomma

Den här omgången av påhälsande släkt och familj är nu förbi. Jag älskar dem alla - givetvis mina barn allra mest - och är så glad att ha dem här. Vi läser och pratar och promenerar och geocachar och ser oss omkring och den här helgen har vi naturligtvis pratat väldigt mycket om händelserna i Norge. Det har fallit sig väldigt naturligt eftersom två av döttrarna (och en måg) bor och arbetar där just nu och ytterligare en dotter är iväg några månader (Holland och Thailand), men sedan lär återvända till Oslo igen. Hennes arbetsplats blev urblåst vid explosionen och hennes bästa vän hamnade på sjukhus en sväng efter en smäll i huvudet, glassplitterskador och chock. Allt kom oss så nära. Men alla vi känner verkar ha klarat sig samtidigt som de är upprivna och ledsna. Norge är ett litet land och alla känner någon som känner någon. Och fasan över den rena och skära ondskan i dådet ger mig ingen ro.

Igår var jag i alla fall helt ensam igen och förutom att städa och läsa sydde jag en väska. Ännu en "prototyp" men den blev tillräckligt bra för att gå som "fullvärdig" ändå. Jag kom på ett par saker under hand som jag sydde men det handlar bara om ännu fiffigare lösningar.

Rätt söt, va'?

Åh! Åh! Åh!

Min första beställning från Mrs Bao har anlänt! Ojojoj. Här ska pysslas järnet!

Sammanförande av intressen

Joyce Carol Oates är en av mina favoritförfattare. Underbar berättare av fantastiska historier. Efter att ha försökt - jag menar verkligen försökt - lyssna på Carl Bildt som sommarpratare, men helt gett upp när karln spelar Winds of Change (jag menar... där går fanimej gränsen...) började jag lyssna på hennes A Fair Maiden i en riktigt bra inläsning.

Sålunda räddad har jag sytt lite till. I evigheters evigheter har jag varit sugen på att sy mig en riktigt bra stickpåse och gärna med en liten tillbehörspåse. Jag har ju ofta och gärna med mig mina stickningar/virkningar och det är inte alltid så lätt att hitta bra påsar. Inte brukar de vara så snygga, heller. Idag kom jag på att jag hade ett par fina tyger som nog skulle kunna fungera till detta och satte igång med en prototyp. Jag sejfar alltid med att kalla det prototyp eftersom jag så sällan har mönster utan kör lite utefter idéer i mitt huvud. När det då blir lite kackigt skyller jag på - och lär mig av - att det ju bara är en... prototyp.

 (Förfärligt ful söm. Inte otroligt att jag sprättar upp och gör om.)

Såhär blev det, alltså. Jag vet att det är likt det som Stickfrossa gör, men såvitt jag vet har hon inte tagit patent på sina grejer och dessutom har jag ingen som helst avsikt att sälja några grejer. Jag gör det här för mig. Till mig. Och kanske, kanske någon gång - om jag lyckas göra något riktigt, riktigt bra - ger jag bort något till någon god vän (som står ut med sneda sömmar).

Jag kasserar!

Eller vad det nu kan tänkas heta när man syr kassar? Detta får dock bli den sista på ett [litet] tag:

Tyget (den är fodrad, förstås) är lite fint glansigt och det finns en antydan till glitter i blommorna så detta får bli en gåbortsväska (eller geborts-?). En liten tvådelad ficka, för mobiltelefon, nycklar etc, finns på insidan.

Nu tänkte jag utmana mig med något annat. Kanske en riktigt fiffig stickgömma? Jag lär återkomma i detta ärende! ;-)

Going with the flow...

I en vacker grön dal, några mil utanför Frankfurt, ligger den lilla byn Burg Herzberg. Så här års är det dags för Burg Herzberg Festival. En total hippiehappening med fantastiskt skön musik och underbara människor och vidunderligt gott vegokäk. Jag har inte varit där sedan 2008. Men nu är vi några stycken festivalvänner som under högtidliga former (vi tummade!) lovat varandra att 2012 - då ska vi dit!

När jag var där 2007 köpte jag en rolig tisha med Kali-motiv. Snorbillig, dessutom. När jag tagit hem den, använt den och tvättat den blev den mindre rolig. Den blev rätt bred och mycket kort. Magtröjor är inte min grej, riktigt. Dessutom förlorade den en del av elasticiteten. Skulle jag slänga den? Icke! Jag insåg direkt att det var en bra-att-ha-sak. Kanske skulle jag rentav, någon gång, kunna sy ett linne av den? Eller kanske en väska? Efter långt och moget övervägande ( i runda slängar fyra år...) skred jag idag till verket och satte saxen i den (offrandes en gammal vit tisha som foder) och tillverkade en ganska käck väska. Den är som gjuten för Burg Herzberg 2012!

Trött som jag är på dyra, fula och inte särskilt miljövänliga plastkassar har jag länge haft ett par tygdito, från Coop. Rätt fula if you ask me. Trista och miljöpolitiskt korrekta, på något vis. Tänk Miljöpartiet på Åsa Domeijs tid, ungefär... Men med den här coola kassen blir det trevligt att strax cykla ner till affären och köpa hem lite smarrig förtäring, som passar till det ljuvliga Amarone jag och en kär väninna ska inmundiga på min altan i kväll, medan vi lyssnar på lite blues och sakta pratar oss in i natten:

Äntligen!

Så lossnade den äntligen. Kreativiteten. Som en förlossning. Eller en tickande bomb som bara väntar på att brisera.

Inga hjältedåd. Ånej. Men jag kom på att jag kanske ändå skulle ta fram mina tyger. Symaskinen också. Och hur eller hur så hade jag en idé om en slapp axelbag och snokade runt lite på nätet tills jag hittade en som jag kunde se lite detaljer av, så jag sedan kunde klippa mig ett mönster utifrån (ett reklamutskick från Mediamarkt funkade kanonbra som mönsterpapper!). Så först gjorde jag en protoyp. Jag visste att den skulle vara fodrad för att ha lite mer stadga och för att se lite proffsigare ut, helt enkelt. Jag tog tyget som tjänat som köksgardin i lägenheten och skred till verket, medan jag lyssnade på Freddie Wadlings sommarprat. Så här blev prototypen:

Inte så pjåkig ändå, va'? Men inte riktigt som jag tänkt mig, ändå - för om jag ändå skulle fodra en väska kanske jag skulle passa på att till och med göra den vändbar? Sagt och gjort. Jag tog ett par andra tygbitar som legat och skräpat sedan eldkvarn brann - och som köpts i syftet att nångång göras nånting vettigt av. Klippte, knåpade och tänkte så att det verkligen skulle gå att vända den och för detta ändamål hitta en snygg teknisk lösning. Den blev tillräckligt bra för att jag ska känna mig rätt nöjd med mitt dagsverke.

(Förstasidan)

Kolla in den fina buddhan jag fick av Mannen! Den ska få bo i min trädgård.

(Undersidan är snygg den också!)

(Vändbar!)

I morgon är en ny dag! Nina sa att tygaffären i Byn har rea...