Käckt!

Det är käckt med att alltid ha lite stickprojekt på gång, eller avslutade. Det finns ju alltid någon liten prickasent att ta med när man ska nånstans. Helgen har tillbringats i Oslo, hos två av mina döttrar. Till Johanna tog jag med en tubsjal, stickad i Contessa från Rosetti tidigare i höst. Varm och härlig, tyckte hon!

Fiffiga vantar

Fiffiga vantarna, stickade i ljuvliga garnet Cash från Helena på HkTex, har nu nått sin användare. Suddiga bilden skylles på såväl mobilkamera som fotograf...

På spaning i Prag

 

Helgen tillbringades i Prag. Min käraste och jag tillbringade många timmar varje dag med att till fots utforska de centralare delarna av staden. Vid några tillfällen liksom snubblade vi över små garnbutiker, men sortimentet var klent och syntetgarnerna legio. Dock hittade jag en helt underbar stickgraffiti på ett av de större konserthusen...

... och på flygplatsen stickade jag klart mitt senaste stickprojekt. Bild kommer snart upp.

Stickcafé

Vi blev bara två. Det var sjuka barn och ingen barnvakt och försenade hästtransporter och annat man ibland inte kan rå över. Men vi två som var där fick en mycket trevlig stund med stickning och prat om stickning och böcker. Mycket mysig lokal, också. Och belysningen funkade; det är ju ingen oviktig sak när man ska handarbeta...

Så, det blir repris på detta såklart!

Nypremiär!

Idag blir det något av en nypremiär på vårt stickcafé, då vi överger praktiska men lite trista syslöjdslokalen och övergår till ett café! Äntligen finns det ett café som är kvällsöppet här i Byn! Det måste understödjas!

Är du i krokarna och sugen på gott sällskap, fika och stickning/virkning/whatever så är du välkommen till Café Himmel & Pannkaka, på Järnvägsgatan. Vi kör kl 17-20 med devisen att man kommer när man kan och går när man vill!

I've got cash in my stash!

Vissa saker förefaller verkligen vara meant to be...

Jag mejlade sköna Helena på hktex (i Spånga) för att höra om hon hade något kvar av det där härliga, melerade garnet jag köpte av henne för snart ett år sedan, och om jag isåfall kunde få beställa 3 nystan av det. Jag mindes inte vad det hette. Men hon var minnesgod och mindes inte bara mig utan garnet dessutom. Cash heter det (90% lammull och 10% cashmere) och har utgått ur hennes sortiment. Men... hon hade exakt tre nystan kvar! Wohoo!

På tunnelbanan i vintras satt jag mittemot en tjej som hade såna tuffa vantar. Jag hade faktiskt inte sett idén tidigare och bad att få ta en bild av dem.

Och för inte så längesedan hittade jag de här, i DROPS design: Modell nr ME-012:

Så nu vet ni vad det ska bli av the Cash in my stash! :-)

Bermudatriangeln?

Jag fick tre bautakassar med alla möjliga (och några rätt omöjliga) sorters garn av min "svärmor". Jag har mestadels bara sneglat på dem och undrat vad jag ska göra av det. I måndagskväll började jag plocka lite bland nystanen och hittade några i olika blå och turkos toner. Lite luddiga och mjuka. Så jag satte mig för att sticka en stor trekantssjal, i rätstickning. Mest för att se hur det skulle bli. Inget skrytjobb, liksom. Och så här blev det:

En sjal med en viss rustik charm. Stor är den och dessutom gosig och varm. Den kommer att bli en favorit att ha på jobbet!

Jag hittade några nystan i rosa och röda toner också. Det blir spännande att se vad det blir av dem!

Den råsa...

... sjalen ser ut såhär, nu när den är heeeelt klar!

Vi har roligt ändå!

Stickcaféet är ingen jättesuccé, om man mäter i antal deltagare. Nu var det i och för sig två säkra kort som saknades ("giltig frånvaro") och Nina och jag hade ett par mysiga timmar med textilpyssel (jag stickade på ett par muddar och Nina grejar med lapptäcksteknik), fika och småprat men det är aningens (understatement!) irriterande hur så många tycker att "men... åååh, vilken bra idé... det vill jag vara med på..." - och sedan ändå inte dyker upp. Men vi ger oss inte. Vi har ju hur trevligt och roligt som helst! Däremot kanske vi byter lokal.

När jag kom hem fortsatte jag roa mig med med stickande. Efter en stund la jag mudden åt sidan (de är snabba och är snart klara ändå) och rotade fram en massa restgarner i olika blå/turkos toner och började på vad som ska bli en randig, stor och mycket värmande trekantssjal, medan jag höll ett öga på teven. Jag tror det blir en riktigt snygg grej! Björn Ranelid dök upp i en repriskanal. Jag har ett mycket ambivalent förhållande till denne man. Igår kände jag mig dock positivt inställd till honom.

Satt i blockad?

Mitt första, lite vingliga försök att sticka spetsmönster är färdigt nu. Sjalen, stickad i den ljuvligaste baby-alpacka (köpt hos Litet Nystan på St Paulsgatan i Stockholm), ligger nu uppspänd på min användbara matta för att torka. Den är lite ojämn och jag har sett snyggare grejer, men jag är ändå väldigt glad att jag inte bangade utan gav mig på det här. Nästa blir snyggare! Men jag vet redan nu att den mjuka, gosiga sjalen kommer att bli en favorit i höst!

(Jag tog faktiskt en bild med min utmärkta Nikon D70 bara för att sedan upptäcka att jag glömt usb-kabeln hos min käraste... så... det får bli en suddig mobilbild igen...)

Hur gör ni???

Jag har ett problem. Låt vara att det i skenet av en massa annat (som till exempel det politiska mörker som lagt sig över oss nu...) är vad man vanligen kallar ett "i-landsproblem". Men inte desto mindre är det ett bekymmer.

Jag har förmånen att ha en underbar man i mitt liv, sedan ett knappt år tillbaka. Vi har så mycket fint och roligt ihop. Men... han är liksom " i vägen" när jag vill pyssla och sticka och greja. Vanligen jobbar vi tillsammans med matlagning, trädgårdsarbete och liknande men när vi på kvällar och en del helger landar i soffan framför teven så märker jag att han blir lite småirriterad när jag per automatik tar fram stickningen. Några varv går väl an, men för varje halvtimme som går blir han allt tystare. Jag får dåligt samvete och känner mig mer eller mindre tvungen att lägga mitt arbete åt sidan och "hålla handen", i stället. Han är väldigt kreativ själv - snickrar, spelar gitarr ibland, fixar och kockar - men aldrig vid dessa tillfällen.

Någon som känner igen sig? Hur gör ni? Några tips till mig? :-(

Återförening Big Time!

Jag älskar presenter och överraskningar. Vem gör inte det? Särskilt glad kan jag bli över något som givaren tillverkat själv.

Idag ska jag på kombinerad tjej-, kusin- och femtiårsmiddag. Födelsedagsbarnet är en av mina allra äldsta vänner. Den äldsta, faktiskt. Det skiljer två månader på oss och vi växte upp väldigt nära varandra. Var varandras allra närmaste vänner. Tills vi var 18. Då tappade vi bort varandra. Jag varken kan eller vill gå in på detaljer, där. Men nu (tack vare Facebook!) har vi hittat varandra igen, efter över trettio år! Helt magiskt och underbart!

Än idag älskar min kusin blått! Och likaväl som jag tycker om att få presenter som någon gjort med mig i åtanke, lika glad är jag över tillfällen att ge bort något jag själv gjort. När jag var i Stockholm i slutet av sommaren köpte jag, med Anna i åtanke, ett underbart blåmelerat garn. Av det har jag nu virkat en enkel sjal, som jag sedan sytt fast små transparenta glaspärlor på, lite random placerade. Den är mjuk och gosig. Den är varm och de olika blå nyanserna minner om havet, tycker min karl. Och skulle jag ge sjalen ett namn finge det bli Marsten, efter en gäckande kobbe utanför mitt livs strand, Ringsegård.

I sjalen har jag virkat in många tankar, minnen och förhoppningar tillsammans med kärlek.

Till yttermera visso fick jag ju ett pysselpaket från en annan Anna förra veckan och såhär ser mitt allra första försök i genren ut.

Ett grattiskort till sagda kusin! Kanske lite trevande och försiktigt, men jag får väl fortsätta öva! ;)

Skönaste söndagen!

Åh, dessa lata, ljuvliga och sköna söndagar... Så här har det sett ut på min trapp idag:

Inte alls dumt, va'? :-)

Överraskning!

När jag kom hem efter jobbet idag låg ett paket, från en pysslig och fin väninna, och väntade på mig! Jaaa! En överraskning! Det älskar jag!

Nu har jag att göra. Till att börja med klura ut hur jag använder allt och vad för fint som kan låta sig göras av det. Jag är verkligen novis i konsten att göra vackra kort och sådant, men lyckligtvis bifogade väninnan också små lappar med tips och instruktioner. Tack, raraste du om du läser detta!

Premiärcafé!

I mer än två år har jag tänkt på ett stickcafé här i Byn. Planerna tog fastare form i våras, vi hade ett tjuvstartscafé här hemma hos mig i juni och i kväll hade vi världspremiär!

Krångel med att få besked om lokal (vi får använda en textilsslöjdslokal och det är visserligen inte det mysigaste, men väldigt praktiskt med bra arbetsbord, bra ljus och dessutom tillgång till exempelvis symaskiner för den som känner sig hågad - och det goda fikat tar vi helt enkelt med oss!) och därmed vidhängande alldeles för sen marknadsföring gjorde att vi bara blev tre stycken - men fler har visat intresse och hade dykt upp redan i kväll om de bara hade vetat i tid, så de hade kunnat planera. Ett par manliga kollegor visade också ett visst intresse när jag satte upp anslaget i personalrummet, tidigare idag - men på min direkta inbjudan visade det sig att den ene visst skulle hem och lära katterna vissla och den andre tänkte börja träna karate...

Till att börja med kör vi sista måndagen i månaden. Jag började på en ny stickning; jag ska försöka sticka en sjal med ett enkelt spetsmönster. Det ser inte klokt ut, men maskorna stämmer när jag räknar efter så kanske behöver projektet bli större innan mönstret tar mer synbar form?

Alltid nåt nytt!

Idag när jag strosade omkring i sticknings- och pysselbloggosfären stötte jag två gånger på ett nytt uttryck. LYS. Måste veta vad detta betyder. Eftersom jag är the Queen of Google tog det mig fem nanosekunder att ta reda på att det betyder Local Yarn Shop. Där ser man.

Ett projekt har nått sin destination

När jag var i Stockholm förra veckan kunde jag överraska en ung kvinna med en en tvåfärgad tubsjal i härligaste mohair, som jag blev klar med under semestern Den är jättelång i två färger och det blir ursnyggt när man viker in ena halvan under den andra.

Modellen är ännu snyggare än själva sjalen. Hon är också egentillverkad (eller... nåja... riktigt ensam om det projektet var jag förstås inte... ;-)).

Disciplin...

Nå. Jag försöker i alla fall. Har ett projekt till som ska avslutas. Sedan får jag börja med spetssjalen. Inte förr. Det är åtminstone min ambition. Fast... erhm... ^^

En prickasent!

Inte till mig. Till en fin väninna som jag önskar jag hade på lite närmare håll, så vi kunde ses liiite oftare. Garnet är Tee Tee Cacao Alpacka [ögle-] och eftersom kameran bor hemma hos min karl så får det duga med mobilkamera, även om bildkvalitén blir förfärligt sorglig. Det är knappt att den ljuvliga gröna färgen, mittemellan lindblom och pistage, framgår och suddigt är det också. Men den är mjuk och skön och jag tänker att den ska värma henne under höstpromenader längst västerhavets stränder.

Förlåt!

Forgive me Father for I have sinned. Typ. Jag skulle ju inte köpa mer garn och pysselgrejer nu. Hade jag tänkt. Men jag är nog oförbätterlig.

Jag blev så himla osäker på om det där underbara blåmelerade garnet jag köpte häromdagen verkligen kommer att räcka och jag vill inte sitta med en ofärdig presentsjal och inte få tag på mer, så trots att det inte var superbilligt precis så gick jag till Litet Nystan och köpte mig ett till. Skulle det inte komma till användning till just det projektet så har jag fler...

Men samtidigt har jag gått och klurat på att virka en liten nätt trekantssjal med spetsmönster och det hängde ett par fina inspirationsexemplar i butiken. Jag brukar inte sticka spets. Nä. Nu var jag en smula mindre sanningsenlig; jag har aldrig gjort det. Flätor och sådant har jag gjort, men inte detta. Jag säger som Oscar Wilde: Jag kan stå emot allt - utom frestelser. Så där och då bestämde jag mig för att köpa garn och börja lära mig! Jag föll handlöst för ett ljuvligt rosa garn i baby-alpacka.

Till det behövde jag ju naturligtvis [Knit-Pro]spetsar i ny storlek till kabeln jag redan har...

Sedan bar det sig inte bättre än att eftersom jag ändå var i de hoodsen så knatade jag bort till Sirlig och köpte några små pärlor och grejer så jag bland annat kunde göra två supersnabba örhängen. Eller... alltså... det gick snabbt att göra dem.

(Bildkvaliteten gör det uppenbart för var och en att jag inte köpte telefonen för dess kameraegenskaper...)

Som det kan bli, va'? ^^,

Återbesök!

Malin är en härlig inspiratör (eller heter det "inspiratris" i femininum?)! Vi skulle ses och luncha och prata och eftersom hon är den hon är föreslog hon ett inledande besök på Litet Nystan, som alltså Marias Garn numera heter. Jag erkände att jag varit där så sent som igår, att jag fått veta hur jag ska göra med Rigagarnet (och Malin blev lite glad för hon köpte ju också garn när vi var där; det var ju - såklart! - hon som visste vart man skulle gå för att handla!) men att jag mer än gärna gick dit igen.

Jag sa att jag ju var på jakt efter ett mohairigt garn av vilket jag ska förfärdiga en sjal till min käraste kusin, på hennes 50-årsdag (nä, hon läser inte mina bloggar, så det är lugnt) men inte har lyckats hitta det rätta. Kusinen älskar blått i olika fina nyanser som himmelsblått, lavendelblått, förgätmigejblått och isblått och självklart ska sjalen vara i hennes älsklingsfärger.

Och plötsligt... så liksom låg det bara där. Det måste ju ha legat där igår också och jag måste ha varit rätt trött som lyckades missa det. Jag köpte mig en 100g-härva vilket bör räcka till det jag tänkt mig. Jag lyxade till det med ännu en virknål från Knit-Pro också. När jag ändå var i farten. En med krok i bägge ändarna (och därmed 2 storlekar i en). Tvåhundra spänn kostade garnet, vilket jag tycker är ganska mycket pengar. Å andra sidan är det ju till en älskad människa som fyller 50. Då är 200 kronor inte särskilt mycket. Kanske ska jag pimpa den med några vackra, droppformade pärlor också? Jag får se.

Mohair Fiori från BC. Ljuvligt mjukt och skönt! Tyvärr har jag bara mobilkameran med mig och den är helt omöjlig när det kommer till skärpa. Men njut av färgerna!

Att varje dag lära mig något nytt

Jag är i Stockholm nu. Det känns fint på alla de vis. Jag känner mig som hemma och det är en skön känsla. Återseenden av olika slag gör mig glad. Jag ville inte bo här - men det är ändå min stad.

Igår traskade jag på St Paulsgatan och kunde naturligtvis inte låta bli att kika in på [f d] Marias Garn. Jag köpte faktiskt inget (gör en markering i taket) men fick en trevlig pratstund med den nya innehavarinnan. Hon berättade för mig att det där dryga kilot (!) garn jag köpte i Riga förra året inte alls är dömt att för evigt vara hopplöst och motsträvigt utan att jag mycket enkelt kan få det både följsamt och mjukt - genom att helt enkelt tvätta det! Vafan? Varför har jag inte fattat det tidigare? Hon förklarade precis hur jag skulle göra och det verkar ju faktiskt tokenkelt! Sedan fick jag dessutom veta att jag kan färga det själv. I mikron! Say whaaat? Detta måste testas så snart jag är hemma i Byn igen!

Under det att jag tog min morronfix av hett Blue Java  med den obligatoriska gräddslatten i, googlade jag omkring lite och lärde mig att jag inte bara kunde färga mha t ex björkblad och svampar och vanliga färgmedel (vilket jag visste tidigare) utan dessutom med Kool-Aid!?

Det är ett av mina mål i livet; detta att varje dag lära mig något nytt. Igår uppfylldes det målet till fullo.

Idag är en ny dag - med nya lärdomar!

Min favoritmodell

Här är han igen! Min favoritmodell. Idag är han iförd tubsjalen jag gjorde klar igår kväll. Ett härligt garn som var roligt att arbeta med. Och rätt skönt att ta fram projektet och jobba med [rund]stickor nr 15 efter de senaste dagarnas "småpillande".

(Garnet är Colinette's Mohair.)

Idag bär det av till Stockholm och jag ska påbörja en annan slags sjal, som ska bli en present till en god vän. Fyra timmars resa med tåg behöver fördrivas! Garnet är Teetee's Cacao i en milt limegrön färg, som jag "vann" på Tradera förra veckan.

Och i Stockholm blir det garnshopping (bland annat, dårå...)! WOHOO!

Änteligen!

När jag slutade jobbet i Stockholm, i vintras, och flyttade tillbaka till Småland fick jag en rar avskedspresent av goa arbetskamraten Malin; en liten härva (50g) ljuvligt mjukt babymerino i röda nyanser (malabrigos Amoroso 157), från (f d) Marias Garn. Tunt garn som tarvade stickor nr 2. Jag bestämde direkt att det skulle bli en sjal av just den typ Malin brukar sticka och bära. Som en lååång, smal korv bara. Det tog ett tag innan jag grep mig an projektet och, sådär som det ofta brukar vara, jag har låtit den ligga alltsomoftast till förmån för andra arbeten. Men nu är den klar! FEM meter korv (eller "tarm" som en av väninnorna genast utnämnde den till...) att vira om halsen när det är lite för svalt på jobbet, framöver. YEHHEY!

Leverans!

Idag kom garnet jag köpte ("vann" känns liksom inte helt rätt) på Tradera. Det var nog inte billigare än om jag köpt det på Hemslöjden inne i stan, men inte heller dyrare - och nu fick jag det hem direkt i brevlådan. Av garnet ska jag sticka en mjuk, rar överraskningssjal till en kär vän.

Bilden är suddig, men den får duga. :-)

Dagens boktips

LÄS DEN! NU!

Den finns på svenska också: